26 augusti 2026

Vad marknadskontrollen enligt BFSG faktiskt granskar, och varför sanktionsavgiften kommer sist

Marktüberwachungsstelle der Länder für die Barrierefreiheit von Produkten und Dienstleistungen (MLBF) utför riskbaserade kontroller, både aktivt och reaktivt. Vem som kontrolleras avgörs framför allt av räckvidden bland användare, företagets storlek, relevansen för ett självständigt liv och resultaten av automatiserade förhandskontroller. Sanktionsavgiften är inte det första steget, utan det sista: först kommer uppmaningen att åtgärda bristerna inom en rimlig tidsfrist, därefter begränsning eller förbud, och först efter det en sanktionsavgift på upp till 10 000 euro, vid vissa överträdelser av skyldigheter upp till 100 000 euro. För den aktuella strategiperioden finns uttryckligen ingen kvantitativ miniminivå för kontroller.

Om BFSG skrivs det oftast med en enda siffra: 100 000 euro. Siffran stämmer, den står i § 37 i lagen, och den säger nästan ingenting om vad som faktiskt händer med en leverantör. Den intressantare frågan är vem som över huvud taget kontrolleras och i vilken ordning något sker. Sedan början av 2026 finns det ett förstahandssvar på detta, eftersom den ansvariga myndigheten har publicerat sin egen strategi.

Vem som är ansvarig

Delstaterna har inrättat ett gemensamt organ för uppgifterna enligt BFSG: Marktüberwachungsstelle der Länder für die Barrierefreiheit von Produkten und Dienstleistungen, förkortat MLBF, med säte i Magdeburg. För tjänster, alltså även för nätbutiker och appar, finns ett separat strategidokument med versionsdatum 08.01.2026. Det togs fram som ett internt handlingsdokument och är offentligt tillgängligt.

Aktivt och reaktivt, och vad som gör skillnad

Myndigheten skiljer mellan två tillvägagångssätt. Aktiv marknadskontroll är oberoende av en specifik anledning: systematiska kontroller som utförs fortlöpande och utvärderas regelbundet. Reaktiv marknadskontroll är beroende av en specifik anledning och sker på grundval av extern information samt genom handläggning av ansökningar.

För den aktiva marknadskontrollen anger strategin riskfaktorerna var för sig. Det är värt att läsa dem ordagrant, eftersom de tillsammans bildar den profil som urvalet görs efter:

• Marknadsandelar eller användarräckvidd för en tjänst eller tjänstekategori
• Företagsstorlek
• Betydelse för ett självständigt liv
• Tjänstens komplexitet och interaktivitet
• Resultat från automatiserade förhandskontroller
• Offentlig återkoppling och offentliga omdömen från användare
• Marknadstrender

Den femte punkten är den som sällan återfinns i sammanfattningar. Myndigheten skriver att den särskilt för webbaserade tjänster använder automatiserade förhandskontroller, eftersom teknisk kontrollprogramvara gör det möjligt att kartlägga ett betydligt större antal tjänster på bred front än vad rent manuella kontroller gör. Urvalet börjar alltså inte med ett klagomål, utan med en maskinell förhandskontroll av marknaden.

Att vara stor hjälper inte, att vara liten skyddar inte

Ett särskilt fokus ligger på marknadsdominerande tjänster med stor användarräckvidd, eftersom bristande tillgänglighet där berör särskilt många människor. Det är väntat. Mindre väntad är den motsatta riktningen, och den anges uttryckligen där: Även vid lägre absoluta användarantal förutsätts en hög marknadspenetration om leverantören har en monopolställning inom den lokala eller sektorsspecifika försörjningen. Den som är den enda leverantören på orten är därmed inte intressant på grund av sin storlek, utan på grund av sin oumbärlighet.

För nischerbjudanden med liten marknadsandel spelar marknadspenetrationen en underordnad roll. Då viktas de andra riskfaktorerna högre, exempelvis komplexitet, interaktivitet och resultaten från den automatiserade förhandskontrollen.

Det förflutna räknas också, liksom samarbetet

Tjänsteleverantörer som tidigare har uppmärksammats på grund av formella eller materiella brister kommer att prioriteras vid framtida marknadskontrollåtgärder. Och en andra faktor väger lika tungt: viljan att samarbeta. Den som har visat liten vilja att medverka bedöms ha en högre risk. Det sätt på vilket ett företag reagerar på den första uppmaningen påverkar alltså den andra.

Stegmodellen: sanktionsavgiften kommer sist

Genomförandet följer proportionalitetsprincipen och en stegmodell. Tre steg, i denna ordning:

• Uppmaning att rätta till bristen. Om en formell eller materiell bristande överensstämmelse konstateras uppmanar myndigheten först tjänsteleverantören att åtgärda bristen inom en rimlig tidsfrist.
• Begränsning och förbud. Om överensstämmelse inte uppnås inom tidsfristen kan ett föreläggande följa om att upphöra med erbjudandet eller tillhandahållandet av tjänsten.
• Sanktionsavgift. Överträdelser av vissa skyldigheter utgör också administrativa överträdelser och kan beläggas med en sanktionsavgift på upp till 10 000 euro, och vid vissa överträdelser av skyldigheter upp till 100 000 euro.

Det förändrar den fråga som en tjänsteleverantör bör ställa sig. Frågan är inte hur hög sanktionsavgiften i värsta fall blir, utan om leverantören inom en rimlig tidsfrist kan åtgärda det som läggs denne till last. Den som inte vet vad som är trasigt på den egna webbplatsen kan varken bedöma eller utnyttja denna tidsfrist.

Detaljen som talar emot den vanliga berättelsen

Strategin innehåller ett stycke som inte förekommer i någon sammanfattning från tjänsteleverantörer som vi har hittat. Eftersom bestämmelserna i BFSG börjar tillämpas först den 28 juni 2025 finns det för den aktuella strategiperioden inga historiska uppgifter om antalet ärenden eller andelen brister som skulle kunna ligga till grund för en kvantitativ lägstanivå för kontroller. Det strategiska fokuset ligger därför på reaktionsförmåga och på att kvalitativt bygga upp ett dataunderlag.

Kort sagt: Det finns inget mål för antalet kontroller under denna period. Det är motsatsen till vad en nedräkning på en tjänsteleverantörs webbplats antyder, och det är inte heller något frikort. En väsentlig del av resurserna går till motiverade ärenden inom den reaktiva marknadskontrollen, och dessa har företräde på grund av lagens utformning.

Vad som ger anledning till ett ärende

Strategin räknar upp de informationskällor som kan leda till ett förfarande:

• Ansökningar enligt § 32 BFSG, som lämnas in av konsumenter eller erkända organisationer.
• Förklaringar om undantag enligt §§ 16 och 17 BFSG, det vill säga åberopande av en grundläggande ändring eller en oproportionerligt stor börda.
• Tjänsteleverantörernas egna anmälningar enligt § 14 BFSG, när de konstaterar att en tjänst inte överensstämmer med kraven.
• Allmänna upplysningar enligt § 22 BFSG: information från tredje part, medieuppgifter och klagomål som inte uppfyller de formella kraven för en ansökan men som ger indikationer.

Den tredje källan förtjänar en andra granskning, eftersom den är en skyldighet och inte en möjlighet. Om en tjänsteleverantör konstaterar att tjänsten inte uppfyller kraven måste leverantören utan dröjsmål vidta nödvändiga korrigerande åtgärder och utan dröjsmål informera myndigheten om typen av bristande överensstämmelse och de åtgärder som har vidtagits.

En kommentar för att sätta de siffror som cirkulerar just nu i sitt sammanhang: Vågen av varningsbrev i augusti 2025 kom inte från marknadskontrollen. Det rörde sig om advokatbrev med i stort sett identiskt innehåll och kostnader på cirka 600 euro, som skickades på uppdrag av en leverantör av marknadsförings- och SEO-tjänster, utan att någon konkret överträdelse angavs och med en ifrågasatt ställning som konkurrent. Ett advokatbrev och en myndighetsåtgärd är två olika saker som kräver olika reaktioner.

Vad detta innebär i praktiken

• Bedöm var du befinner dig i förhållande till riskfaktorerna. Räckvidd, företagsstorlek, betydelse för ett självständigt liv, komplexitet och interaktivitet är inte åsikter, utan faktorer som går att beskriva.
• Räkna med att den första granskningen är maskinell. Myndigheten uppger själv att den gör en preliminär kontroll av webbaserade tjänster med teknisk testprogramvara.
• Den avgörande faktorn är tidsfristen, inte maximibeloppet. Den som vet vad som inte fungerar och hur allvarligt det är kan använda en skälig tidsfrist. Den som inte vet det går miste om den.
• Ta den första uppmaningen på allvar. Samarbetsvilja är uttryckligen en riskfaktor vid den fortsatta bedömningen.
• Om du själv konstaterar en bristande överensstämmelse gäller en anmälningsskyldighet enligt § 14 Abs. 4 BFSG. Det är inte valfritt.

Den här artikeln är avsedd som information och utgör inte juridisk rådgivning. Vi har själva läst de citerade texterna hos myndigheten och i lagen, men regler ändras och ditt fall kan skilja sig. Om du är osäker på dina egna skyldigheter ska du vända dig till det ansvariga organet eller till en jurist. Wexlo skannar webbplatser för tillgänglighet och redovisar öppet vad automatiserade tester omfattar och inte omfattar.