4 augusti 2026 · Uppdaterad 12 augusti 2026

Så genomdrivs EAA i Europa: fem länder, fem vägar (augusti 2026)

European Accessibility Act (direktiv (EU) 2019/882) har tillämpats sedan den 28 juni 2025, och ägare av webbplatser fortsätter att ställa samma fråga: är det verkligen någon som ser till att lagen följs? Svaret är ja, men sällan på det sätt som människor förväntar sig. Genomdrivandet sker genom fyra olika mekanismer, och bara en av dem innebär att en tillsynsmyndighet utfärdar en sanktionsavgift: domstolar som prövar mål som har väckts av funktionsrättsorganisationer (Frankrike), tillsynsmyndigheter som mäter och konfronterar företag (Nederländerna, Sverige), konkurrenter som skickar kravbrev om att upphöra (Tyskland) och äldre nationell tillgänglighetslagstiftning som redan har tänder (Spanien).

Nedan följer läget i varje land, med en källa för varje påstående.

Vilka lagen gäller för

EAA omfattar digitala tjänster som riktar sig till konsumenter i EU. Tänk på:

• nätbutiker och andra e-handelstjänster
• banktjänster och betalningar
• biljettförsäljning och reseinformation
• e-böcker och apparna som används för att läsa dem

Det finns ett undantag för mikroföretag, och det är värt att läsa den exakta formuleringen, eftersom undantaget är striktare än det verkar när det gäller antalet anställda och generösare än det verkar när det gäller ekonomin. Enligt direktivets egen formulering (artikel 3, punkt 23) har ett mikroföretag färre än 10 anställda och en årsomsättning eller en årlig balansomslutning på högst 2 miljoner euro. Gränsen för antalet anställda är absolut, men på den ekonomiska sidan räcker det att en av de två siffrorna ligger på eller under gränsvärdet. Separat kan kraven falla bort om det skulle kräva en grundläggande förändring av tjänsten eller medföra en oproportionerligt stor börda att uppfylla dem, men det är en bedömning som leverantören måste göra och kunna styrka.

Frankrike: en domstol, inte en tillsynsmyndighet

Den 4 juni 2026 meddelade tribunal judiciaire de Caen ett avgörande i ett mål som två funktionsrättsorganisationer, apiDV och Droit Pluriel, hade väckt mot Carrefour France. Domstolen beslutade att carrefour.fr och shoppingappen skulle anpassas till tillgänglighetskraven, vid ett vite på 500 euro för varje dags försening. Vitet börjar löpa först sex månader efter avgörandet, alltså omkring den 4 december 2026: Carrefour får först ett halvår på sig att åtgärda bristerna. Det rör sig om ett interimistiskt förfarande (référé), som kan verkställas omedelbart men inte är en slutlig dom i sak. En månad tidigare avslog domstolen i Lille ett jämförbart mål mot Auchan, så rättsläget är under utveckling snarare än fastställt (tribunal judiciaire de Caen, 4 juni 2026, mål RG 25/00691).

Domstolen avslog också vissa yrkanden. Att stänga av webbplatsen och appen gick för långt, eftersom det även skulle drabba andra konsumenter, och att publicera avgörandet på Carrefours startsida bedömdes vara oproportionerligt. Av de 50 000 euro som begärdes i skadestånd dömdes 10 000 euro ut. Målet bygger dessutom på fransk konsumenträtt, med RGAA som måttstock. Det här är alltså inte en ”EAA-bot”, och att kalla det för det beskriver fel mekanism.

Siffran som blev avgörande i målet kom från Carrefours egen tillgänglighetsredogörelse: 71,21 % överensstämmelse. Domstolens resonemang är att avvikelser från EN 301 549 medför en presumtion för att de rättsliga tillgänglighetskraven inte är uppfyllda. Den presumtionen kan motbevisas, men då måste du lägga fram motbevisning, och det gjorde inte Carrefour. Avgörandet räknar upp nitton punkter med bristande överensstämmelse: alternativtexter som saknas, otillräcklig kontrast, fokus som inte är synligt, formulärfält utan etiketter, text som inte flödar om vid 256 pixlar och en rubrikstruktur som inte håller. Med avgörandets formulering (vår översättning från franska): den berörda e-handelssidan kan inte bara vara lite tillgänglig, den måste vara helt tillgänglig.

Det är värt att tänka på om du står i begrepp att publicera en tillgänglighetsredogörelse, eftersom det inte är frivilligt att publicera en sådan (artikel 13(2), se nedan). En publicerad redogörelse är inte en sköld. Den är bevisning. Lärdomen är inte att du ska tiga, utan att dokumentet måste vara korrekt och hållas aktuellt, eftersom det kommer att läsas upp för dig.

Ytterligare en sak om räckvidden: Carrefour omfattas av denna franska skyldighet delvis eftersom företagets omsättning överstiger 250 miljoner euro (artikel 47 i den franska lagen av den 11 februari 2005, tillsammans med artikel L 412-13 i Consumer Code, genom vilken EAA har införlivats). Det tröskelvärdet är franskt och säger ingenting om räckvidden för EAA i sig, som inte har något sådant tröskelvärde för omsättning.

Det finns en tredje detalj som sträcker sig långt bortom Frankrike, och det är den som de flesta rapporteringar missade: den väg som dessa organisationer använde är inskriven i själva direktivet. Artikel 29 kräver att varje medlemsstat säkerställer att offentliga organ, sammanslutningar och andra organisationer med ett berättigat intresse kan inleda eller stödja förfaranden för en berörd persons räkning, med personens godkännande. Det som hände i Caen är inte någon fransk egenhet. Det är en väg som lagen avsiktligt öppnade i alla 27 medlemsstater, och Frankrike var helt enkelt först med att använda den.

DGCCRF, som utövar tillsyn över e-handeln i Frankrike, publicerade en rapport om det första året den 25 juni 2026. Den redovisar en undersökning mellan april 2025 och mars 2026 som omfattade 38 organisationer inom järnväg och mobilitet, tre nya undersökningar som inleddes i januari 2026 samt omkring 100 verksamhetsställen som ska kontrolleras under 2026. Sedan december 2025 kan konsumenter rapportera en otillgänglig tjänst via en särskild väg på plattformen SignalConso, och dessa rapporter används för att rikta inspektionerna.

En formulering i rapporten förtjänar uppmärksamhet långt utanför Frankrike: den första av de tre nya undersökningarna omfattar webbplatser för e-handel och mobilappar samt de metoder som används av de företag som utför tillgänglighetsgranskningar åt företag. Tillsynsmyndigheten kontrollerar inte bara webbplatserna. Den kontrollerar dem som kontrollerar webbplatserna. Vi placerar oss avsiktligt i den gruppen: i vår rapport anges vilka framgångskriterier som maskintestades och vilka som kräver mänsklig granskning, och den hävdar aldrig att en webbplats uppfyller kraven.

Vad en överträdelse kostar i Frankrike anges inte som ett belopp i något enskilt dokument, vilket är anledningen till att de siffror du ser citeras sällan åtföljs av en källa. Kedjan ser ut så här: artikel R451-4 i Consumer Code gör en tillgänglighetsöverträdelse till ett brott av femte klassen, artikel 131-13 i strafflagen fastställer beloppet till 1 500 euro, eller 3 000 euro vid upprepad överträdelse, och artikel 131-41 multiplicerar maximibeloppet med fem för juridiska personer. Det ger upp till 7 500 euro för ett företag och 15 000 euro vid upprepad överträdelse. Anledningen till att du måste gå igenom detta land för land är att direktivet inte fastställer några belopp alls: artikel 30 överlåter sanktionerna åt varje medlemsstat och kräver endast att de är effektiva, proportionella och avskräckande, att de åtföljs av faktiska korrigerande åtgärder och att de står i proportion till överträdelsens allvar och antalet berörda personer.

Nederländerna: tillsynsmyndigheten mätte först

Den 24 mars 2026 publicerade den nederländska tillsynsmyndigheten ACM en studie av omkring hundra av de största nederländska webbutikerna samt webbplatserna för stora telekom- och energileverantörer. Hos 61 % var det omöjligt att lägga en beställning med hjälpmedel, exempelvis eftersom en knapp i kassan inte kunde användas med tangentbord eller en captcha var otillgänglig. Hos ytterligare 33 % var det möjligt att beställa, men det krävde betydligt större ansträngning. ACM uppmärksammar de aktörer som presterade sämst på deras brister i stället för att utfärda sanktionsavgifter och varnar för att företag som inte förbättrar sig riskerar tillsynsåtgärder.

Den nederländska vägen synliggör också en skyldighet som gäller i hela EU och som nästan ingen webbplatsägare känner till. I artikel 13(4) i direktivet står det att när din tjänst inte uppfyller kraven ska du omedelbart vidta korrigerande åtgärder och själv underrätta den behöriga nationella myndigheten, med en beskrivning av den bristande överensstämmelsen och vad du gjorde åt den. Vi granskade alla 27 medlemsstater, och endast tre anger en tidsfrist. Nederländerna: inom en vecka vid kritisk eller allvarlig påverkan, inom en månad vid måttlig eller mindre påverkan, om du inte åtgärdar bristen inom den tidsfristen. Sverige: 14 dagar, vilket anges i myndighetens vägledning snarare än i själva lagen. Litauen: fem arbetsdagar, vilket är inskrivet i lagen och räknas från den dag då du fick kännedom om den bristande överensstämmelsen. I alla andra länder säger den nationella lagen inget mer precist än ”omedelbart”, och Finland och Portugal säger inte ens det. Om du läser detta utanför dessa tre länder har du alltså samma skyldighet, men ingen angiven tidsfrist att planera utifrån. Vi skrev utförligt om situationen i Nederländerna i en separat nederländskspråkig artikel.

Tyskland: konkurrenterna driver igenom efterlevnaden

Tyskland har hittills inte behövt någon tillsynsmyndighet. Tyska advokatbyråer rapporterar om två vågor av varningsbrev från konkurrenter med krav på att överträdelser ska upphöra: den första från augusti 2025, ungefär sex veckor efter tidsfristen, med förlikningskrav på omkring 595 euro, och en andra våg som har pågått sedan februari 2026 med krav på omkring 2 700 euro.

Det viktiga förbehållet måste nämnas direkt i anslutning till detta: ingen tysk domstol har ännu avgjort om den tyska tillgänglighetslagen räknas som en marknadsuppföranderegel enligt avsnitt 3a i lagen om otillbörlig konkurrens, vilket är den grund som dessa brev bygger på. Breven är verkliga och kostnaden för att besvara dem är verklig, men deras rättsliga grund har inte prövats.

Spanien: äldre lagstiftning, samma system

År 2024 fastställde Audiencia Nacional en sanktionsavgift på 90 000 euro mot flygbolaget Vueling för en otillgänglig webbplats, som den spanska regeringen hade utfärdat efter flera år av dokumenterade brister. Det fallet inträffade helt före EAA. Det är relevant här eftersom det visar att systemet för tillsyn redan finns i en medlemsstat och att en webbplats kan medföra en sanktionsavgift av den storleken utan att någon ny europeisk lagstiftning är inblandad.

Sverige: granskningar i omgångar

Den svenska tillsynsmyndigheten Post- och telestyrelsen (PTS) granskar e-handelstjänster i omgångar, med början hos större aktörer som är etablerade i Sverige, och fortsätter under 2026. Konsumenter kan rapportera brister i tillgängligheten direkt till PTS.

PTS publicerar faktiskt uppgifter om programmets omfattning. Den 3 mars 2026 hade myndigheten inlett 28 tillsynsärenden mot e-handelsföretag, en ökning från 17 i slutet av november 2025, och namnger företagen i varje meddelande. Vad vi inte kunde hitta någonstans på dess sidor var ett kvartalsvis antal självanmälningar eller konsumentklagomål. Om du ser en specifik siffra över klagomål för Sverige bör du därför fråga varifrån den kommer innan du upprepar den.

Två skyldigheter som är lätta att missa

Den första är en publiceringsskyldighet. Artikel 13(2) och bilaga V kräver att en tjänsteleverantör i villkoren eller ett motsvarande dokument beskriver hur tjänsten uppfyller tillgänglighetskraven: en beskrivning av tjänsten i tillgängliga format, en förklaring av hur den fungerar och hur den uppfyller kraven. Informationen måste vara offentlig, tillgänglig skriftligen och muntligen, presenteras på ett sätt som i sig är tillgängligt och bevaras så länge tjänsten tillhandahålls. Det här är inte det frivilliga märke som brukar placeras i en sidfot. Det är ett dokument som enligt lagen ska finnas.

Den andra är dokumentationen bakom undantaget. Om du åberopar undantaget för oproportionerligt stor börda måste du enligt artikel 14 genomföra bedömningen utifrån kriterierna i bilaga VI, dokumentera den och bevara dokumentationen i fem år, lämna en kopia till myndigheten på begäran och som tjänsteleverantör göra om den minst vart femte år och när tjänsten ändras. Om du har fått finansiering från något håll, offentligt eller privat, för att förbättra tillgängligheten kan du inte åberopa undantaget alls.

En formulering i direktivets egna skäl är värd att citera för alla som planerar att stödja sig på det undantaget: bristande prioritering, tid eller kunskap är uttryckligen inte ett legitimt skäl. Undantaget är avsett för fall där kalkylen verkligen inte går ihop, och det kräver att du redovisar siffrorna.

Vad det här innebär om du driver en webbplats

Mekanismen skiljer sig mellan marknaderna, men riskbilden har samma form överallt: en domstol, en tillsynsmyndighet, en konkurrent eller en kund kan be dig visa hur din tjänst ligger till. I vart och ett av de fem länderna ovan hade den part som frågade dokumentation, medan företaget som svarade oftast inte hade det.

Börja därför med att ta reda på hur du ligger till och var försiktig med alla som lovar mer än så. En uppriktig reservation om våra egna verktyg: automatiserade tester täcker en del av standarden. Vårt skanningsverktyg testar 34 av de 55 WCAG-kriterierna på nivå AA maskinellt, helt eller delvis. Resten kräver mänsklig granskning, och det uppger vi i varje rapport.

Wexlo skannar webbplatser för tillgänglighet och är öppet med vad automatiserad testning kan och inte kan upptäcka. Den här artikeln är information, inte juridisk rådgivning.